Precis som de små bilderna här ovan visar, så är ljuset tillbaka. Dagarna blir längre och det blir lättare att kliva upp om morgnarna.

Just as you can see in the small pics above, the light is back. The days grow longer and it is easier to get up in the mornings.

Jag börjar med fågellivet den här månaden. Först ljuset och sen den allt mer intensiva fågelsången i buskarna. Underbart! Här har vi fått besök av en sällsynt gäst, nämligen steglitsen. Vi brukar bara se den ett par gånger om året, men den är lika välkommen var gång.

I start with the birds this month. First the light and then the increasing singing of the birds in the bushes. Wonderful! Here we have one of our more rare guests, a goldfinch. We usually see it a couple of times each year, but it is just as welcome whenever it shows up.

Koltrastarna visar sig oftare. Deras sång har inte satt fart än, men snart fylls vl luften även med deras fantastiska sång. De, liksom skatorna, söker oftast sin mat på marken. Skatorna lyckas ibland dra ner en eller annan talgboll på backen också.

The blackbirds visit us more often. Their singing hasn't begun yet, but soon the air will be filled with their fantastic songs as well. They, as do the magpies, search for food on the ground. The magpies sometimes manages to pull down a ball with fat and seeds on to the ground.

Under de kyliga dygnen och dagarna med ymnigt snöfall, hinner vi knappt med att fylla på i husen. Grönfinkarna kommer i stora skaror för att äta upp sig. Det är så härligt att sitta i köksfönstret och titta på dem. De sitter sällan stilla någon längre stund, en del flyger från gren till gren i väntan på sin tur vid borden, medan andra går och pickar på marken. Som på en given signal flyger de sen alla iväg en kortare stund, för att sen komma tillbaka och börja om med matletandet. Jag antar att det är ett skyddsbeteende för att inte bli så lätta villebråd för jagande djur och fåglar.

During freezing days and days with heavy snowfall, we hardly can keep up the filling of the houses in time. The green-finches gather in large bunches to feed. I love sitting by the kitchen window watching them. They are seldom still for more than a short moment, some fly from twig to twig while waiting for their turn at the table, while others search the ground for food. Suddenly they all fly up in the air, just to return some seconds later. I guess it's a way to protect themselves from animals and birds of pray.

Här är några grönfinkar i närbild. Visst ser nummer två härligt lullig ut!?

Here are some green-finches close-up. Doesn't number two look charming?!

Här försöker en blåmes få ut någonting ur ett väl gnagt märgben. Den ser ut att kunna få plats inne i det.

Here's a blue tit trying to get something out of a well gnawed marrow bone. It looks like it could fit inside.

Snöat har det gjort i flera vändor den här månaden. Den första snön kom med hårda vindar och la sig i drivor på tomten. Där den piskade mot fönstren, blev det snabbt våta ränder utmed fönstren. Det var inte så särskilt skönt att gå ut då, men härligt att ha vitt på marken igen. Världen blir genast ljusare om kvällarna. Den stora mängden snö, gjorde dock att det första dagen var svårt att köra vår lilla väg upp till landsvägen. Jag fick ta sats flera gånger och backa däremellan, men till slut gick det. När jag kom hem hade Mats lyckats fånga in en traktor, som plogade vägen åt oss. Härligt!

It has been snowing on more than one occation this month. The first snow came along with hard winds and the snow piled up in stacks. Where the wind threw the snow against the windows, there were quickly wet stripes along them. It wasn't very nice weather to go out in, but it was good to get snow on the ground again. The evenings become much lighter. The large amount of snow made it hard for me to drive up to the main road. I had to go back and forth several times before I made it. When I came home, Mats had managed to get hold of a tractor which plowed the road for us. Great!

Jag har sett rådjur på andra sidan vägen, men intill oss har jag bara sett spåren av älg och rådjur. Räven hittade jag utmed vägen till jobbet. Som tur var hade jag kameran med mig.

I've seen roe-deers across the road, but near us I've only spotted their footprints along with footprints of an elk. I came across the fox on my way to work and luckily I had the camera with me.

Det är vackrast när det skymmer...Här kommer tre bilder som visar från tidig skymning till månklar natt, och visst är det vackert! Är det inte så att februari och augusti har de vackraste fullmånarna?

It's the most beautiful at dusk...(A Swedish poem starts like that). Here are three pics from early dusk to a bright full moon, and it is beautiful, isn't it! I think that August and February have the grandest full moons.

Å andra sidan, så går ju inte gryningen av för hackor heller. Det gäller bara att vara upp i tid :).

On the other hand, dawns aren't so bad either. You just have to get up in time for it :).

Här är ett exempel på hur ljuset kan skifta vid olika tider och väderförhållanden. Först är det blå gryning, sedan har solen just börjat klättra över trädtopparna och slutligen är det dagsljus, men tjockt snöfall.

Here's an example of how the light can vary at different times of day and at different weathertypes. First there is the blue dawn, then the sun has started to rise and finally it's daytime, but with heavy snowfall.

Kyla - tö, kyla - tö. Några istappar hänger i stuprör och takkanter. Såg att jag förra februari också tog ett kort på fågelholken i liknande väder, men med fler istappar.

Freezing - thawing, freezing - thawing. A few ice-cones hangs from the spouts and from the edges of the roofs. I saw that I last February took a photo of the bird-house, which was very similar to this one, only more ice-cones.

Inger bestämde sig för att lufta sina skidor. Molly håller sig lite avvaktande en bit ifrån, men när det väl är dags för avfärd, så är hon först iväg. Ingeborg bryr sig mindre om skidorna och skuttar glatt sta, hon också. Det blev lite jobbigt på slutet, berättade Inger, för Molly släpade på en boll nästan hela vägen. Så sista sträckan fick hon skida med boll och några kvistar i händerna.

Inger decided to have a go at skiing. Molly keeps her distance, not quite sure what will happen, but when it's time to go, she is the first to leave. Ingeborg doesn't mind the skis at all and is off as well. It was a bit tiresome at the end, Inger said, as she had to carry Molly's ball as well as some twigs the last part of the way.

Ingeborg har det inte så lätt i snön. Är hon det minsta blöt i pälsen, så fastnar snön i stora klumpar, trots att det inte är kramsnö. Molly har inga sådana problem, tack och lov. Hon springer lika mycket vare sig det är snö eller ej. Men mot snön blir hon plötsligt gulfärgad. :)

Ingeborg doesn't have an easy time in the snow. If she is the slightest wet, the snow gathers in her coat in big lumps, even though the snow is powdery. Molly has no such problems, luckily. She runs as much wether there's snow or not. But against the snow, she suddenly turns yellow. :)

Det här är inne-Molly. Om hon inte sitter och stirrar ut oss, för att få med oss ut, så kurar hon i soffan. Hon har sitt eget hörn, men ibland snor hon husses hörna i stället.

This is indoor-Molly. Om she doesn't try to out-stare us, to make us go out, she cuddles in her sofa. She has her own corner, but sometimes she steals herself into her master's corner instead.

Så här ser det ut i Tullen i skrivande stund, mellan snöbyarna. Trappan på altanen är nu helt dold och snön ligger i stora stycken helt orörd. Inte helt, dock, vi har ju springande hundar! Sista bilden visar Mats på väg bort mot och älggärdet (vi kallar det så, eftersom det finns ett jakttorn där och vi har sett älgar där).
Än så länge, verkar det inte vara några större problem med att köra på vår lilla väg, men ingen av oss har prövat eftersom vi tar det lugnt i helgen.

This is what it looks like in Tullen as I write, in between the snowfalls. The staircase on the veranda is completely oversnowed. The snow is untouched in large areas, but not everywhere as we have running dogs. The last photo shows Mats on his way to what we call the elk field (there is a hunting tower there and we have seen elks there).
As yet, we don't think there will be a problem to drive up our little road, but we haven't tried it, as we have a lazy weekend.

Till nästa månad önskar vi er sköna dagar
och kanske en begynnande känsla av vår!

Til next month we wish you good days
and perhaps a slight feeling of spring!

Agneta & Mats